Jag har en fundering, jag tycker inte om att ljuga men ändå så gör man det ibland, ni vet såna små vita lögner.
Som inatt det ringde vid 05.00

-hej det är lene...(ganska sömningt)
-hej, sov du?
-nejdå..
-jo men visst sov du!
-okey då!

varför kunde jag inte bara säga, "jo, jag sov" nej istället säger man att man var vaken, fast man är så sömnig så man knappt dagen efter minns vad man har sagt i telefonen.

Eller som när man träffar en bekant, kanske på stan.

-nämen, hej hur är det?
-jodå bara bra, själv då?
jodå det är bara bra med mig också!

Varför säger man alltid att allting är bra, fast man kanske är sjuk, man mår pissigt, eller har ej sjukt dålig dag! Ändå så envisas man med att säga att "allt är bara bra!".
Jag kommer nog inte bli klok på dessa funderingar, så nu skall jag dra til jobbet istället.