Det gick ju bra....
Idag öppnade ansökningarna till högskola i Sverige. Var in och tittade lite, men hittade inte en utbildning..konstigt den finns på högskolans hemsida men den finns inte på studera.nu.
Nåja, skickade iväg en ansökan iaf, hinner ändra den många gånger, har på mig till den 15 oktober på att ändra mig. Har inte bestämt mig över huvudtaget det står just nu mellan två städer, har kompisar i båda städerna. Egentligen skulle jag inte vilja bo själv, det är ju delvis lättare att få tag på en trea istället för en etta eller tvåa. och det blir billigare både hyran och all annan kostnad. Far jag till den ena staden så vet jag att jag kommer att bo själv, men far jag till den andra staden så kanske jag och en tjejkompis ska dela lägenhet.
Usch, jag tycker inte om sånt här...i våras visste jag precis vart jag ville och vad jag skulle söka. Men nu vet jag inte till vilket av ställena jag skall söka och vad jag skall söka. Vet att jag vill jobba med människor men vet ej med vad. Usch jag tycker inte alls om det här....varför kan inte bara nån säga "Det här skall du läsa, och här ska du bo, här har du lägenhet, skolan börjar på måndag!"
Jag börjar känna mig duktigt gammal också, herregud jag fyller 21 om några månader. Min mamma var ju för tysingen 21 när hon fick mig.Hon hade flytttat till Sthlm och bodde tillsammans med min pappa som jobbade. Hon höll på och plugga då, men hon hade åtmistone börjat plugga och visste på ett ungefär vad hon ville....
Jag har alltid sagt att jag vill vara relativt ung när jag blir mamma. Nuförtiden får folk sitt första barn vid 30...det tycker jag är gammalt. Jag tror det är lättare att vara förälder om man är ung. Och med ung menar jag inte 16-18 år, utan mellan 20-25. Visst det är ju inte så många år emellan men jag tror man hinner mogna en hel del. Det är stor skillnad på en 18-åring och en 20-åring, sen finns det ju alltid mognare 18-åringar och 20-åringar som är hur omogna som helst som man vill skicka tillbaka till högstadiet.
Dom flesta av mina kompisar vill istället ha sitt första barn mellan 25-30, dom vill hinna plugga, jobba och hinna med en massa saker före dom skaffar familj. Jag å andra sidan hör till den som vill skaffa familj relativt tidigt och bryr mig inte om att fara runt i världen och resa.
Herregud vad seriöst det här inlägget blev, nåja måste ju visa min "seriösa" sida ibland.
Nåja, skickade iväg en ansökan iaf, hinner ändra den många gånger, har på mig till den 15 oktober på att ändra mig. Har inte bestämt mig över huvudtaget det står just nu mellan två städer, har kompisar i båda städerna. Egentligen skulle jag inte vilja bo själv, det är ju delvis lättare att få tag på en trea istället för en etta eller tvåa. och det blir billigare både hyran och all annan kostnad. Far jag till den ena staden så vet jag att jag kommer att bo själv, men far jag till den andra staden så kanske jag och en tjejkompis ska dela lägenhet.
Usch, jag tycker inte om sånt här...i våras visste jag precis vart jag ville och vad jag skulle söka. Men nu vet jag inte till vilket av ställena jag skall söka och vad jag skall söka. Vet att jag vill jobba med människor men vet ej med vad. Usch jag tycker inte alls om det här....varför kan inte bara nån säga "Det här skall du läsa, och här ska du bo, här har du lägenhet, skolan börjar på måndag!"
Jag börjar känna mig duktigt gammal också, herregud jag fyller 21 om några månader. Min mamma var ju för tysingen 21 när hon fick mig.Hon hade flytttat till Sthlm och bodde tillsammans med min pappa som jobbade. Hon höll på och plugga då, men hon hade åtmistone börjat plugga och visste på ett ungefär vad hon ville....
Jag har alltid sagt att jag vill vara relativt ung när jag blir mamma. Nuförtiden får folk sitt första barn vid 30...det tycker jag är gammalt. Jag tror det är lättare att vara förälder om man är ung. Och med ung menar jag inte 16-18 år, utan mellan 20-25. Visst det är ju inte så många år emellan men jag tror man hinner mogna en hel del. Det är stor skillnad på en 18-åring och en 20-åring, sen finns det ju alltid mognare 18-åringar och 20-åringar som är hur omogna som helst som man vill skicka tillbaka till högstadiet.
Dom flesta av mina kompisar vill istället ha sitt första barn mellan 25-30, dom vill hinna plugga, jobba och hinna med en massa saker före dom skaffar familj. Jag å andra sidan hör till den som vill skaffa familj relativt tidigt och bryr mig inte om att fara runt i världen och resa.
Herregud vad seriöst det här inlägget blev, nåja måste ju visa min "seriösa" sida ibland.
Kommentarer
Postat av: mam
Hallå! Jag fyllde 22 månaden efter jag fick dig,och du var inte speciellt planerad!Jag visste att jag behövde plugga men inte vad jag skulle bli!Det är knappt att jag vet idag,42 år gammal,vad jag ska bli när jag blir stor!Ibland måste man slänga ut trevare åt många håll och se var det nappar!Låt ödet bestämma,det brukar bli bra!Jag vet att du blir en bra mamma fast du skulle råka bli över 25 år innan det är dags!
Trackback
