Man kan ju fråga sig vad jag gör uppe den här tiden, klockan sex en söndag morgon. Men det är så enkelt att jag inte kan sova. Är ute i Saltvik hos Gabbas mamma, Gabba är också här förståss. V har tagit det lugnt och sett på film. Vid tretiden tyckte Gabba o jag att det var dags att gå och lägga sig men det gick icke, då var vi så trötta så vi låg och skrattade så tårarna sprutade. Efter ett tag så skulle vi försöka sova, och det gick ju som det gick, Gabba somnade ganska fort, medans jag är vaken.

Det är helt otroligt vad jag är känslig för ljud när jag skall sova, jag klarar av att bo i en stad med bilar och människor utanför mitt fönster,men jag klarar inte av en som ligger bredvid mig och snarkar. Hon snarkar inte särskitl mycket, näst intill inget alls, men ändå blir jag irriterad av det. Jag tycker det är ganska irriterande hur en så liten grej kan påverka mig när jag skall sova. Så istället sitter jag här och gäspar och funderar på hur jag skall kunna hålla mig vaken imorgon. Vill ju inte sova hela dagen bara för att jag har varit uppe på natten, så jag har klockan på ringning vid elva. Är ganska stolt över mig själv, särskilt om jag klarar av att gå upp då, vilket jag tvilar....men det låter ju bra iaf!

Nyt nukkuman... (skriver man ens så?, tyckte det lät bra iaf)