Borde egentligen sova, men har mycket att tänka på just nu. Och då har jag alltid svårt att sova. Har suttit och funderat en hel del, blir man nånsin lycklig?

Vissa dagar känner jag att jag aldrig har varit lyckligare än jag är nu, men samtidigt är det något som saknas, visst jag kan säga att jag är glad, men lycklig? Det finns alltid nåt som förstör, något som man vill ha, eller något man inte vill ha. Frågan är, när man väl har det som man ville ha, är man lycklig då? Eller kommer det något nytt då, som man vill ha.


Satt och pratade med en kompis förra veckan om just det här ämnet, och hon sade att hon aldrig hade varit så lycklig som hon är nu. Och visst till en viss del kan jag hålla med. Om man tittar bakåt i tiden bara några år. Om jag backar tre år så hade jag gått ut första året i lusse, jag hade ett relativt nytt förhållande då. Och jag trodde att jag var lycklig. Men genom att se bakåt i tiden så inser man att man inte var det. Vissa saker är så mycket bättre nu, jag har förändrats och lärt mig mycket. Jag har utvecklats enormt! Men det är ändå något som fattas!?

Jag tror att tjejer funderar mer på det än vad killar gör. Tjejer har en dendens att alltid fundera för mycket. Iallafall jag funderar ofta för mycket, en av mina kompisar brukar säga att jag över-analyserar olika situationer, istället för att bara säga "ÄH!" och gå vidare.

Ibland känns det som om killar har det lättare, dom har lättare att bara säga "äh!", dom orkar helt enkelt inte analysera saker eller situationer. Och det gör kanske att dom lättare tar sig igenom situationer. Dom sitter inte och grubblar till långt in på natten, och funderar "tänk om",.... Det lilla ordet "OM" usch vad det stör mig.

Vet egentligen inte hur jag skalla avsluta denna lilla diskussion med mig själv. Men jag kan ju konstatera att livet vore enklare om man bara kunde säga "ÄH!"