När jag var sjukskriven i våras pga deppression och postarumatisk stress, började jag att få panik-ångest-attacker. Jag fick det nästa varje kväll när jag skulle gå och lägga mig. Det gjorde att jag inte ville gå och lägga mig. För det är rätt obehagligt att få attackerna. Men sedan jag fick hjälp så kom dom allt mer sällan. Jag minns inte när jag hade en sist. Men igår kväll hände det!

Jag var trött hade ont i halsen och huvudvärk, så jag skulle gå och lägga mig vid 23.30 när dom andra gick ner till baren. Det började med att mina händer började skaka, precis som när man har lågt blodsocker. Så jag kollade och jag låg på 20.2. jaha tänkte jag.. Sedan började jag även få hjärtklappning, då kände jag igen det, och visste exakt vad som skulle hända.

Så jag försökte med några andningsövningar, bara för att få hjärtat att sluta slå så jäkla fort. Men det funkade inte, sedan lyssnade jag på iPoden där jag har en mapp med avslappningsmusik. Men det blev bara värre. Till slut ringde jag jonas, för jag tänkte att han kan säkert få mig att tänka på annat. Men det slutade med att tårarna bara rann.

I alla fall det slutade med att jag gick ner till baren, för jag tänkte att skall jag bryta ner helt och börja få problem med andningen så är det lika bra att jag har folk runt mig. Men det blev bättre efter ett tag. Jag stod fortfarande med mina skakande händer nere i baren. Men sedan stängde baren och vi gick upp och efterfestade.

Det slutade med att jag och Tina (tjejen som jag delade rum med) gick tillbaka till rummet 03.20. Och sedan låg vi och snackade ett tag. Sedan när jag skulle gå och lägga mig så gick det bra.

Men det var obehagligt, för jag trodde faktiskt att jag hade börjat bli av med allt det där.